Den utlösande faktorn var att Alice Teodorescu vill se ledarsidan innan den går i tryck.
Läs meningen en gång till. Detta är alltså anledningen till att GP:s ledarredaktion sagt upp sig, nämligen att deras chef vill förhandsgranska ledarsidan. Vi lever alltså i ett land där journalister tycker sig ha rätten att hänga ut anonyma "näthatare" för sina åsikter. Ett land där man kan åtalas för hets mot folkgrupp för att man förlöjligat en muslimsk gudstjänst på Facebook. Vi har en journalistkår som förargas av att diverse nätstajter kringgår det svenska tryckfrihetsförordningens krav på ansvarig utgivare genom att förlägga sina servrar utomlands. Och så finns det opinionsbildande journalister som vill kunna publicera vilken skit som helst utan att kunna ställas till svars, vare sig juridiskt eller professionellt. Vilken självförgudning. Man blir alldeles matt av dubbelmoralen. Ytterligare ett bevis på hur journalister betraktar sig själva som de egentliga uppdragsgivarna, hur de förväxlar sin egen yrkesidentitet med yttrandefriheten själv.
Jag har aldrig läst GP:s ledarsida regelbundet och har en högst grumlig uppfattning om var de stått politiskt tidigare. Inte heller kan jag säga att står helt bakom Alice Teodorescus politiska ställningstaganden. Men man undrar vilken vuxendagis GP:s ledarsida var innan Teodorescu tillträdde. Hur antog de ledarsidorna på den gamla tiden? Genom handuppräckning på stormöten med redaktionen? Eller behövde man inhämta godkännande från fackklubben? Man undrar om inte arbetsskygge journalistkarikatyren Gotte i Mammas Nya Kille hade sin förebild på GP:s ledarredaktion.
Uppdatering: Inte helt oväntat vägrade en av de berörda GP-skribenterna att stödja Lars Vilks yttrandefrihet.
