Kamikazevalet

Ju mer jag funderar på det ännu ej utlysta extravalet desto mer säker blir jag på att det kan bli en fullkomlig katastrof för de etablerade partierna. Det verkar som om partierna utåt sett låtsas som att detta blott och bart är en repris på det förra valet och man nu ger väljarna en andra chans att säga sitt. Men det här är inget val som andra.

I normala val kommer riksdagsvalet som ett slags grand finale på en lång het politisk sommar med P1:s sommarpratare, allmänt semestermys, roséstinna Almedalsveckor, ungdomsläger, kändisvimmel, dörrknack i sensommaren och andra sommarritualer. Allt detta mynnar ut i en nagelbitande melodifestival där folket får säga sitt och politikerna får i uppdrag att gilla läget och bilda regering. Det blir mycket svårt att upprepa den här dynamiken under Sveriges mest kalla och mörka årstid och i ett läge där det är oklart vad partierna exakt går till val på, med undantag för SD som intagit en central position i valdebatten. Än så länge finns det tid för de rödgröna och alliansen att drömma fram en vision som kan tävla med SD:s brutala tydlighet, men för var dag som går framstår detta som mer osannolikt. Istället gräver partierna ned sig allt djupare i skyttegravarna.

Därför vågar jag säga att den avgörande frågan kommer att bli valdeltagandet, som med all sannolikhet kommer att bli lägre än i det ordinarie riksdagsvalet och likna Europavalet mer än ett vanligt riksdagsval. (Jag är inte ens säker på om jag själv kommer att rösta.) Lågt valdeltagande missgynnar ofta stora etablerade partier och ger små uppstickare en extra skjuts uppåt. Om vi fortfarande hade befunnit oss i maj månad hade det funnits en rad uppstickare att välja mellan – Fi, MP, PP, SD och V – men efter den rödgröna muppministärens kapitala fiasko är det högst osannolikt att MP och V kommer att kunna bära upp ett rödgrönt regeringsalternativ. Sossarna kommer sannolikt göra ett katastrofval. Inom borgerligheten är situationen minst lika osäker. Centern har vind i seglen, men det råder upprorsstämning i moderaterna på lokal nivå, det parti som förlorade mest till SD, samtidigt som KD och FP håller på att tappa styrfart ordentligt. Det enda partiet som har vind i seglen just nu är SD och inget tyder på att detta kommer att förändras de närmaste månaderna.

I det ordinarie valet den 22 september 2014 röstade 6.290.016 (c:a 85%) medborgare i riksdagsvalet, vilket ledde till att SD:s 801.178 röster blev 12,86% av de totala röstetalet och 49 mandat i riksdagen.

Låt oss för ett ögonblick strunta i de senaste opinionsundersökningarna och istället utgå ifrån att SD lyckas få ut alla sina 800.000 väljare i extravalet den 22 mars 2015,  varken mer eller mindre, men med ett lägre allmänt valdeltagande. Ponera att bara fem miljoner (68% av valmanskåren) lyckas pallra sig ut till valbåsen – det skulle innebära att SD skulle få 16% procent av rösterna utan att behöva anstränga sig. Om valdeltagandet blir lika lågt som EU-valet (51,07%), men med bibehållet röstetal för SD, skulle siffran bli 21%.

Om vi tar hänsyn till att SD just nu stiger i opinionsundersökningarna och antar att de kan få ut sina nya väljare till valbåsen blir bilden ännu mer dramatisk. Om vi utgår ifrån att SD behåller sina röster och hämtar nya röster ut potten av väljare från det ordinarie riksdagsvalet (6.290.016 röster), så skulle det nuvarande opinionsläget med 18% procent av väljarkåren innebära 1.132.202 röster i mars 2015. Men om det totala valdeltagandet samtidigt sjunker till 5,5 miljoner skulle detta leda till att denna miljon röster skulle utgöra 20,5% av rösterna och om det sjönk till 5 miljoner skulle man ha chans på 22,6% av mandaten i riksdagen – det vill säga mer eller mindre det antal mandat moderaterna har i den nuvarande riksdagen. Vad händer då?

Det här är naturligtvis en mycket grov sifferlek där jag har lekt med ett litet antal parametrar och jag utgår ifrån att statsvetare kommer att göra mer vederhäftiga prognoser med sina mer slipade analysverktyg. Allt jag velat peka på är att ett ökat allmänt stöd för SD i kombination med ett lågt valdeltagande kan ge SD betydligt fler mandat i riksdagen än opinionssiffrorna ger för handen. Är detta något som de rödgröna partierna och Alliansen har övervägt? Vi kan stå inför ett paradigmskifte i svensk politik och det verkar inte som några av de etablerade partierna har några reservplaner i skrivbordslådan inför en sådan utgång. En övertygande frammarsch för SD skulle tränga ut flera etablerade riksdagspartier och samtidigt ge en långvarig baksmälla för de vingklippta maktpartierna, som nu skulle tvingas regera tillsammans med SD som enda oppositionsparti. Är de förberedda på detta? Annars riskerar extravalet 2015 bli ihågkommet som "kamikazevalet" av de nya krafter som kommer att tvingas städa upp och förnya de partier som överlever denna prövning.