Provokatörerna

I kölvattnet efter den ryska invasionen av Ukraina har det uppstått en något yrvaken diskussion om bristen på ett psykologiskt försvar i Sverige och hur Ryssland lyckats med att sprida desinformation i svenska medier. Det är bra att den här diskussionen förs i etablerade medier och inte bara ute bland plikttrogna försvarsbloggare, så att ett bredare allmänhet får upp ögonen för att vi gör självmål på självmål i det pågående informationskriget.

Det vi i vårt gravt nedrustade Sverige dock har svårt att begripa att Ryssland inte bara arbetar med att sprida desinformation och propaganda. Om man vill bryta ned försvarsviljan och skapa maximal förvirring i ett grannland ska man också satsa på provokationer om man vill få störst utdelning på pengarna. Man ska identifiera var motparten är psykologiskt sårbar och sedan kittla dessa sårbarheter för att demoralisera och diskreditera honom. Ryssland och det forna östblocket är långt ifrån de enda som sysslat med provokationer, men ryssarna har upphöjt sin provokatsija till en alldeles särskilt toxisk konstform. Ett mästerverk i den genren var Operation Trust på 20-talet, då Sovjetunionen lyckades lura antisovjetiska aktivister att bege sig till Sovjet för att delta i en fiktiv motståndsrörelse, varpå de gick en bråd död till mötes. Men provokationer behöver inte vara fullt så spektakulära. Ibland räcker det med att man planterar aktivister i redan existerande miljöer för att driva på självdestruktiva beteenden. Provokatören är han som bjuder den nyktre alkoholisten på en styrketår eller den som ger den spelberoende en liten dusör att leka med.

Nå. Om jag var spionchef i Ryssland skulle jag se till att jag verkade inom följande sfärer i Sverige:

Genus-sfären Sedan feminismen upphöjdes till statsreligion kring mitten på 90-talet har genus blivit en nationell besatthet som skapat stor oreda i den svenska inrikespolitiken. Det finns ingen lagbundenhet i att just feminism skulle underminera försvarsviljan, tvärtom har många kvinnosakskvinnor hjälpt till att gräva skyttegravar när det smällt på allvar. Och det är ingen hemlighet att feminister och genusaktivister avskyr allt som Ryssland och Putin står för. Men den sektliknande variant av genuspolitik som sänkt djupa rötter i Sverige har skjutit in sig på att attackera och ifrågasätta manligheten på alla dess områden, vilket skapat maximal förvirring och demoralisering på ett sätt som är användbart för grannen i öster. Vad finns det för mening att försvara sitt land om det bara är ett patriarkat styrt av talibaner?

Islam-sfären En viktig del i den yttre ryska propagandan är att Ryssland står som ett kristet bålverk mot den muslimska fundamentalismen, men faktum är att islamismen varit en nyttig fiende i återuppbyggandet av den ryska despotismen och det finns uppgifter som tyder på Putin haft ett finger i fler påstådda tjetjenska terrorattacker. I kölvattnet på den elfte september har det visat sig att islamistisk terror är en formlig guldgruva av konfliktytor som man kan underhålla på flera plan. Vill man distrahera väst ser man till att en terrorattack inträffar som avleder uppmärksamheten från Ryssland. Det officiella Sverige fruktar dock islamofobin mer än islamism, men det finns ändå knappar man kan trycka på. Släng in ett par brandbomber i en förortsmoské. Sprid rykten om kvinnor som fått sina slöjor avslitna. Låt en kändis säga något dumt om islam. Vips så släpper alla politiker och journalister allt de gör för att delta i det senaste drevet.

Den libertarianska sfären I Sverige finns en mycket stark nyliberal och ultraindividualistisk rörelse som vunnit mark i takt med att Internet börjat dominera våra liv. Den nyliberala rörelsen är på många sätt en reaktion på feminismen och identitetspolitiken, som stött bort många unga välutbildade män och kvinnor. Kampen för olika liberala profilfrågor som kretsar kring den personliga integriteten får libertarianerna känna sig viktiga och gör det möjligt för dem att tävla med feministerna om att inta de mest högstående moraliska ståndpunkterna. Liksom genusaktivisterna så avskyr de ortodoxa liberalerna allt som Putin står för, men då de också avskyr statens hårda funktioner kan de fylla en viktig roll för Ryssland om man kan ge deras aktivism ett fokus som förvirrar diskussionen om nationell säkerhet och underminerar tilltron till staten. Hela Snowden-affären och den kultstatus han uppnått bland många libertarianer borde stämma till eftertanke.

Migrations-sfären Det finns ingen naturlag som säger att generös invandring måste leda till allmän demoralisering och försvagad försvarsvilja, men migrationsdebatten har blivit en söndrande och förvirrande faktor i svensk politik. Vad finns det för mening att försvara Sverige om det inte finns något svenskt folk värt att försvara? Alltsedan SD kom in i riksdagen har det skett en dramatisk vindkantring bland de etablerade partierna och plötsligt har det blivit en dogm att den enda rimliga migrationspolitiken är fri och oreglerad invandring. Ett starkt bidragande skäl till att till att många borgerliga debattörer blivit varma förespråkare av öppna gränser är att de insett att detta är deras  inträdesbiljett i de finare salongerna. Det fina i kråksången är att här kan islamister, nyliberaler, identitetspolitiker och feminister dra åt samma håll, trots att de ser invandringen som en hävstång för helt olika samhällsförändringar. Summan av kardemumma är dock att de existerande invandringspolitiken utsätter Sverige för stora sociala och ekonomiska påfrestningar som stjäl syre från andra brännande frågor. Dessutom innebär ju den öppna dörrens politik att främmande kan plantera agenter utan att dra till sig uppmärksamhet från media, som hårdnackat vägrar rapportera om asylbedrägerier, identitetstvätt och andra geschäft på migrationspolitikens område.

Man måste inte se ryssen under varje sten, men ovanstående är en preliminär skiss över olika politiska sfärer som är fullkomligt vidöppna för olika typer av provokationer från främmande makt. Om vi verkligen vill skydda oss från psykologisk krigföring får vi inte stirra oss blinda på "psyops" i kommentarsfälten eller korkade kulturskribenter som försvarar Stalin, vi måste också få upp ögonen för hur vi kan provoceras till självdestruktiva beteenden på mycket mer subtila sätt.

Läs mer: Understanding provocation