Det är något som skaver i Snowden-affären

Just i samma ögonblick som handelskriget mellan Ryssland och Väst trappas upp ytterligare så erfar vi att ryska myndigheter har förlängt Edward Snowdens uppehållstillstånd med tre år. Ända sedan Edward Snowden hoppade av till Hong Kong förra året och avslöjade detaljer hur den amerikanska underrättelsetjänsten spionerat på främmande makter och privatpersoner har han blivit en hjälte för många liberala bloggare. Jag tycker visserligen att det är sunt att diskutera hur mycket information statsmakten ska tillåtas samla in på vanliga medborgare, men samtidigt har jag svårt att begripa  den spelade förvåningen över USA:s omfattande spioneriverksamhet.

Kan vi uppföra oss som vuxna? Var det någon som på allvar trodde att världens ledande underrättelsetjänster skulle avstå från att använda Internet för att få insyn i våra privatliv på samma sätt som privata storföretag och diktaturregimer spionerar på oss dagligen? Varje gång vi köper en produkt eller söker efter något på Internet samlas informationen in av privata koncerner som sedan försöker förutse och dra nytta av trender i våra konsumtionsmönster. De så kallade "stora data" som man sedan utvinner ur den uppsamlade informationen har blivit ett slags hårdvaluta som företag köper och säljer utan att fråga om vårt medgivande. Och den totalitära (ja, totalitära) kinesiska diktaturregimen har fulländat bruket av Internet som ett verktyg för övervakning och propaganda, inte olikt det "sanningsministerium" som George Orwell varnade oss för i sin roman 1984.

Så visst vi bör diskutera privatlivets helgd och granska statsmaktens bruk av känslig information, men vi får inte blanda ihop korten och glömma bort att det finns en avgörande skillnad mellan att bevakas av en demokrati och en diktatur. Den yttrandefrihet som vi åtnjuter i västvärlden är en säkerhetsventil som gör det omöjligt att hemlighålla statliga övergrepp i längden, vilket i sin tur gör det möjligt att ställa saker till rätta. Och eftersom ingen enskild demokrati är fulländad finns det nästan alltid möjligheter att läcka komprometterande uppgifter utomlands, i en annan demokrati.

Mikael Holmströms utmärkta bok Den dolda alliansen, som ger ett välbehövligt perspektiv på den för liberaler så förhatliga FRA-lagen, hade varit otänkbar i en diktatur. Och det är naturligtvis ett övergrepp av stora mått att Chelsea Manning dömdes till ett långvarigt fängelsestraff för att ha läckt Wikileaks-materialet, men en visselblåsare som han eller hans föregångare Daniel Ellsberg hade aldrig fått något utrymme i en diktatur som Kina. Faktum är att en kinesisk Snowden hade haffats i samma ögonblick som han köpt sin flygbiljett ut ur landet – om han ens fått ett pass till att börja med. Så nej, USA och Kina är inte lika goda kålsupare. Demokratier tvättar sin smutsiga byk offentligt.

Och nu måste jag komma till det som verkligen skaver i hela Snowden-affären: hans val av tillflyktsorter. Om Snowden verkligen hade de rena avsikter han påstår sig ha, varför flydde han till Hongkong av alla ställen? Hongkong-borna åtnjuter för förvisso demokratiska rättigheter som deras landsmän på fastlandet endast kan drömma om, men Hongkong är likafullt en del av Kina och kryllar av kinesiska underrättelseagenter som skulle begå tjänstefel om de inte mjölkade Snowden på information. Lika svårförsvarligt är det att han valde att fortsätta till Ryssland, där han slutligen fick asyl och nu tjänstvilligt spelar rollen som hovnarr i Putins regim. Det finns massor av demokratier med ett horn i sidan till USA som Snowden hade kunnat fly till om han velat, inte minst i Latinamerika. Vad är det för fel på Argentina, till exempel?

Om en kinesisk underrättelseagent på mellannivå mot all förmodan hade lyckats ta sig till USA eller ett EU-land för att läcka känslig information om Kinas massövervakning av sina medborgare så hade han kallats "avhoppare" i väst och "förrädare" i Kina. Eftersom jag inte är förtrogen med alla turer i Snowden-affären kan jag bara spekulera varför Snowden valde att fly till först Kina och sedan Ryssland, men det är något som inte stämmer, ekvationen går inte ihop.

Under Kalla kriget fick många vänstermänniskor och ibland även liberaler för sig att Sovjet var en användbar motvikt mot den förhatliga västvärlden. Östblocket jamsade gärna med och höll god min i elakt spel. Samtidigt som Sovjetunionen berömde politiker i väst som ville skapa en kärnvapenfri zon i Norden på 80-talet placerade man ut kärnvapenbestyckade ubåtar i Östersjön, som man betraktade som ett sovjetiskt innanhav. Östtyskland var förvånansvärt framgångsrikt i att rekrytera talesmän i Sverige, men än idag vägrar svenska myndigheter allmänheten full insyn i exakt vilka svenskar som jobbade för Stasi. Nu har ett nytt kallt krig brutit ut och återigen dyker det upp personligheter som gärna framhåller Ryssland eller Kina som motvikter till den västerländska hegemonin eller tror sig veta att väst och öst är lika goda kålsupare. De borde veta bättre. Fooled me once, shame on you. Fooled me twice, shame on me.