Av allt att döma har Putin inlett en invasion av östra Ukraina. Nu behövs det bara att han skapar en egen Gleiwitz-incident så har vi snart ett fullskaligt krig i vårt närområde. Medan Putin kommer att kämpa för sin politiska överlevnad så kommer Ukraina kämpa för sin överlevnad som nation. Om detta inträffar kommer det inte finnas kvar några intellektuellt hederliga argument mot att Sverige går med i NATO. Det är inte längre en fråga om Sverige går med i NATO utan hur.
Trots detta har NATO-frågan inte blivit en valfråga, vilket det skulle blivit i nästan annat land som helst i samma situation. Samtliga borgerliga partier är förvisso för ett NATO-inträde med varierande entusiasm, men de har avstått från att driva frågan av hänsyn till Socialdemokraterna som riskerar att drabbas av en existentiell kris om NATO bleve en valfråga. Prioriteten för de etablerade partierna just nu är att komma helskinnade genom valet och rafsa fram en regeringsduglig koalition ur ett mycket osäkert politisk underlag. Men när vi väl fått en regering, förmodligen under Löfvéns ledning, kommer NATO frågan flyta upp som en kork till vattenytan. Med all sannolikhet kommer läget i Ukraina ha blivit än mer akut när vi väl är där.
På något sätt kommer (s) att genomgå någon form av omvändelse under galgen och byta fot i NATO-frågan, ungefär som regeringen Carlsson gjorde en u-sväng i EG-frågan i början på 90-talet. Exakt vad som kommer att frambringa en sådan omvändelse kan man bara spekulera i, men den kommer att ske och när sossarna väl bestämt sig kommer de två betongpartierna (m) och (s) att göra upp om NATO-inträde tillsammans med de borgerliga partier som är kvar i riksdagen, samtidigt som (mp) och (v) kommer att framföra ett halvhjärtade protester. (sd) kommer att ligga lågt i frågan eftersom partiets negativa inställning till NATO inte ligger i fas med de egna väljarna. Naturligtvis kommer detta bli en uppslitande process för socialdemokraterna och det går inte att utesluta vare sig partisplittring eller folkomröstning (om betongpartierna känner sig säkra på ett positivt utfall).
Det är så här Sverige fungerar. Vi är en paternalistisk och konsensusinriktad parlamentarisk demokrati där de styrande föredrar att göra upp i rökiga rum framför att låta folket avgöra stora frågor i öppen debatt och tydliga val. Jag vågar nästan slå vad om att vi är med i NATO före nästa riksdagsval 2018 och att ett nytt konsensus kring detta uppstått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar